|
2009-10-31 11:57 |
Pensionärsparti: Synpunkter på kommentar nr 1 till mitt inlägg 19 oktober.
Jo, Kjell Hedman det är inget fel på min och säkerligen inte andra debattörers kännedom om att det finns en organisation som kallar sig SPI. Jag har tolkat det som en sorts intresseförening trots att man kallar sig parti. Så kan man också tolka föreningens hemsida.
Vad jag vet finns tidigare ingen uttalad tanke på att organisationen skall uppträda politiskt och ställa upp i riksdags- eller kommunalval. Det var väl det Ingvar Fridell menade i sitt upprop som alltså har återkallats enligt den information jag fått. Men om nu SPI är en väl utvecklad och fungerande plattform i kommande val varför har man då inte gått ut med ”partiets” uppfattningar i olika frågor? Vad vill man i miljöfrågan, i kärnkraftsfrågan, i försvarsfrågan, i invandrarfrågan, i olika inrikes- och utrikesfrågor, i EU-frågan?
Sammanfaller ideologin till större delen med oppositionens eller alliansens synsätt i skilda frågor så anser jag att ett seniorparti bara har en enda fråga att hantera. Partiet framstår som ett missnöjesparti. Vill vi ha många sådana i svensk politik och hamna på samma kälke som vissa andra europeiska länder med ständiga nyval?
Och var finns stadgarna för ”partiet”? Är ”partiet” registrerat hos Skatteverket och har eget organisationsnummer? Frågetecknen är många och kanske kan du Kjell räta ut dem? Jag vill påstå att de intresseorganisationer som finns i seniorledet är kompetenta att på ett klokt sätt bedriva både lobbyverksamhet och demonstrationer för vår sak.
Betänk att alla partier utom Vänsterpartiet har accepterat de tre första jobbskatteavdragen. Hur skall ett litet seniorparti i Riksdagen kunna rucka på den saken? Och pensionens andra förändringar är beslutade i en enig Riksdag på 90-talet. Hur skall ett litet seniorparti vinna en majoritet för sina synpunkter i den delen? Glöm tanken på ett missnöjesparti!
Gerhard Cederberg
 |
