Jag håller med i en hel del av Pär Wahlströms synpunkter – bl.a. om att biverkningar orsakar lidande och stora kostnader för samhället.

Det upptäckte jag genom mina närstående som fick den ena medicinen efter den andra utan ordentlig uppföljning - år efter år.

Aldrig var det någon som frågade sig om ett nytillkommet symptom kanske berodde på någon medicin som inte längre behövdes.

Men – i och med att jag fick Internet-uppkoppling uppenbarade sig den ena intressanta sidan efter den andra och massor av böcker.

Tyvärr är den flesta på engelska, men finns att få tag på till en rimlig kostnad hos lika nätbokhandlar.

Be också Ditt bibliotek ta hem dessa ”motvallsböcker”.

Jag har ingen som helst koppling till vården – men det jag såg med egna ögon gjorde mig mycket upprörd och därför vill jag öppna andras ögon.

Det finns t.ex. andra åsiker än de gängse när det gäller Kolesterolhypotesen, d.v.s. att ett högt kolesterolvärde skulle förorsaka hjärt- och kärlsjukdom samt att mättat fett skulle vara farligt.

Själv anser jag de s.k. statinerna (=kolesterolsänkande mediciner) som Lipitor, Simvastatin, Pravachol etc. vara farliga.

Statinernas biverkningar kan komma på en gång – eller över lång tid – och då är det inte ovanligt att varken patienten eller doktorn ser sambandet utan avskriver symptomen som ålderskrämpor som man får leva med. Alternativt får man ytterligare en diagnos och mer medicinering.

Därför vill jag uppmuntra alla till att läsa på och söka information på internet och nu menar jag inte bara i Fass och bipacksedlar. Där står inte hela sanningen.

Här några tips:

Fett och kolesterol är hälsosamt och Hur Kolesterolmyten hålls vid liv (Uffe Ravnskov)
Den sistnämnda boken har bl.a. ett bra biverkningskapitel

Lipitor – thief of memory och Statin Damage Crisis (2010) (Duane Graveline)

The Great Cholesterol Con (Anthony Colpo)

Overdosed America (John Abramson)

Death By Prescription (Ray D. Strand)

Our Daily Meds (Melody Petersen)
Handlar visserligen om USA men mycket gäller även i Sverige.
En lättläst, intressant bok som spänner över många områden.

Pillret (Ingrid Carlberg) om psykiatrin

The Truth About The Drug Companies (Marcia Angell)

Anatomy of an epidemic (Robert Whitaker)
Intressant bok om psykiatrin

Piller & Profiter (John Virapen)

Böcker av Annika Dahlqvist, Lars-Erik Litsfelt, Skaldeman mfl. Om lågkolhydratkost, diabetes m.m.


www.ravnskov.nu

www.thincs.org (klicka t.ex. på News – många intressanta artiklar)

www.medications.com + Drugs + medicinenens namn
t.ex. Simvastatin (se listan till vänster)
Då uppenbarar sig de senaste patientberättelserna om Simvastatin och under dem finns en länk till samtliga berättelser.
Nyheter m.m. är helt värdelösa – endast om börskurser m.m.

www,askapatient.com + sök på Simvastatin, Lipitor etc.
Klicka på view, till höger på sidan, och patientberättelserna kommer fram.


www.peoplespharmacy.com + sök på statins, Lipitor, Simvastatin etc. = artiklar och kommentarer

Googla ”Wonder Drug That Stole My Memory”
Du kommer att finna en artikel ur Daily Telegraph mars 2009.
Under artikeln finns 140 kommentarer.

www.spacedoc.net
Intressant hemsida gjord av f.d. NASA-läkaren Duane Graveline med egen statin-erfarenhet.
Man kan bl.a. läsa patientberättelser i Forumet (till höger) samt beställa gratis nyhetsbrev.

Googla ”Stopped our statins”
Under ”print articles” i registret finns flera intressanta artiklar bl.a. en från Weston Price Foundation.
Långt ned på första sidan återfinns hundratals förkortade kommentarer. De har skickats in i samband med att människor skrev under en protestlista mot statiner.
Har för mig att det står ”NEW” framför just de här kommentarerna.

För mer information om böckerna googla titlar och författare.

Lycka till!


P.S. Ett sista tips – om antibiotikagruppen kinoloner (Ciproxin, Tavanic, Lexinor etc – kan ha andra namn också) – www.fqresearch.org och www.fqvictims.org samt boken Bitter Pills av Stephen Fried.

R a p p o r t e r a b i v e r k n i n g a r !

Det finns otroligt mycket att säga om vården - t.ex. är biverkningsrapporteringen undermålig.

Därför bör man ta Fass/bipacksedlar (författas av läkemedelsbolagen själva) med en nypa salt. Biverkningarna är fler - och vanligare.

Hur många känner till att patienterna - eller deras närstående - kan rapportera in biverkningar direkt till Läkemedelsverket?

Det kan göras via blankett på Läkemedelsverkets hemsida.
Man kan också ringa och få hemskickat en blankett.

Även om man gör det skall man berätta för sin läkare för att öka kunskapen.

Tyvärr görs ingen som helst "reklam" för att upplysa allmänheten om ovanstående!

Har Du kollat om tillverkare av Din medicin är med i läkemedelsförsäkringen?

-------------------------------------------------------------

Visst är det underligt att man skall behöva göra något sådant, men tidigare i år (maj) hade Sveriges Radio (Ekot) ett inslag om att cirka 50 tillverkare inte hade tecknat någon försäkring.

Det var en man som stod på Simvastatin (många olika tillverkare) som fick förhöjda levervärden och tack vare att han hade Internet gick han in och kollade i Fass.

Det var då han upptäckte att hans Simvastatin-tillverkare inte hade någon försäkring, vilket skulle kunna försvåra för honom om han skulle bli skadad och ville kräva ersättning.

På Ekots hemsida finns lista över vilka bolag som det gäller. Det kommer att ta ända tills nästa år någon gång innan "felet" rättas till.

Man kan också gå in på LIF:s (Läkemedelsindustriföreningen) hemsida.

Jag har inte sett någon som helst upplysning på apoteken eller i tidningar/TV!

A p o t e k e t + P f i z e r

I maj (2010-05-10) läste jag en pressrelease från det statliga apoteketsbolaget (numera uppdelat i en mängd olika bolag med olika namn).

Den handlade om att Apoteket hade knutit samarbetsavtal med läkemedelsbolaget Pfizer på tjugo apotek. Det gällde bl.a. i Sundsvall, Luleå, Oskarshamn och Norrtälje.

Man skall tillsammans försöka få patienter som står på Pfizers kolesterolsänkande medicin Lipitor att bli "lydigare" - att följa läkarordination etc.

Det skall åstadkommas genom att man bl.a. skickar påminnelse-SMS var 14:e dag och patienterna skall, dessutom, titta på ett webb-baserat motivationsprogram - VarjeDagRäknas.

De "utvalda" kommer tyvärr att känna sig omhuldade.

De har inte en susning om att det finns en bok som heter - Lipitor - thief of memory (alla kolesterolsänkande mediciner - s.k. statiner - har likartade biverkningar).

De har inte heller läst artikeln "Pfizer varnas av FDA för usel rapportering av biverkningar" (Läkemedelsvärlden 2010-06-10).

Det gällde bl.a. Viagra, Lipitor och Lyrica.

(FDA= amerikanska läkemedelsverket)


För övrigt får Apoteket AB ny VD/koncernchef till hösten (efterträder Stefan Carlsson).

Hon heter Ann Carlsson och lämnar sitt arbete som affärsområdeschef på ICA.

Här citerar jag några rader ur en intervju med henne i Läkemedelsvärlden (2010-06-17).

"..Jag vet att min förståelse för tillväxt- och konsumentmarknader kommer att vara av värde för företaget.." Slut citat

Debattinlägget och kommentarerna är intressanta. Jag har nyligen läst på den pensionerade läkaren Ingrid Eckermans blogg om läkemedel och biverkningar (Tidn. Dagens Medicin):
http://www.dagensmedicin.se/as...eckerman/
- 13 juni Ett brev om läkare och läkemedel
- 16 juni Vi manipuleras av läkemedelsindustrin
- 22 juni Läkare borde driva kampanjer

Oavsett vad vi stoppar i oss så finns alltid risk för biverkningar. För mycket av det livsnödvändiga saltet är livsfarligt.

Jag har haft hjärtinfarkt för snart 10 år sedan och ivrigt diskuterat biverkningar med min doktor. Han sade att man väljer själv hur mycket biverkningar man vill ha. Och ingen medicin är utan biverkning. Misstänker man att medicinen ger biverkning så tala med Din doktor så kan han/hon skriva ut någon annan medicin.

Och det första man skall göra då man får en ny medicin är att läsa bipacksedeln. Men tolka den rätt! Där står inte att man får någon biverkning. Alla känner inte av dem lika mycket. Men det är alltid bra att veta vilka symtom som kännetecknar en viss medicin och om man får nya krämpor efter en ny medicin är risken stor att det beror på biverkning.

Kontroll över medicinering om man går på flera olika institutioner är obefintlig då det inte sker någon kommunikation på tvärs i vården. Såvida inte man själv beär att den skall skickas över. Och det sker oftast med papperskopior på grund av ett ålderdomligt datasystem.

Nya/gamla mediciner, bipacksedlar m.m.

Tro inte att nya mediciner är bättre än gamla.
Det finns ingen sådan automatik även om läkemedelsbolag vill få oss att tro det och det smittar av sig på många inom vården.

Det skrivs/pratas mycket om nya studier och lovande mediciner.

I många fall handlar det om ren och skär marknadsföring.
Varför får vi nästan aldrig veta vem som betalt/genomfört studien osv?

Läkemedelsbolagen får mer betalt för nya mediciner eftersom de förhandlar fram patent vilket ger ensamrätt under en viss tid.

Under den tiden säljs medicinen under ett produktnamn som kan variera i olika länder, vilket kan vara bra att känna till då man söker information på Internet (ibland kan Wikipedia ge upplysningar).

När patentet gått ut får fler tillverka och läkemedlet ”döps om” till namnet på den aktiva substansen + tillverkarens namn.

Det är då som apoteket har skyldighet att byta ut till den billigare varianten.

Några exempel;

Seloken (=produktnamnet) började så småningom att säljas under namnet Metoprolol (=namnet på den aktiva substansen).

Zocord (=produktnamnet) började så småningom att säljas under namnet Simvastatin (=namnet på den aktiva substansen).

Efter substansnamnet står oftast tillverkarens namn och de kan variera från gång till gång.

Om du tar en medicin under längre tid, spar alltid bipacksedeln, som förstås skall läsas.

Nästa gång som du hämtar ut en ny omgång, kolla datumet på den nya bipacksedeln och jämför det med datumet på den gamla bipacksedeln.
Har datumet ändrats – har texten ändrats.

Eftersom det kan ta lång tid innan bipacksedlar uppdateras är det bättre att läsa bipacksedlar/Fass på nätet eftersom man gör fler uppdateringar där.

Tack Alf Helin för Din kommentar.
Jag citerar några rader ur Din text:

"...Jag har haft hjärtinfarkt för snart 10 år sedan och ivrigt diskuterat biverkningar med min doktor. Han sade att man väljer själv hur mycket biverkningar man vill ha...."

Vad menade Din doktor med det sista uttalandet?
Menade han att folk kan bestämma att de inte skall få/bry sig om biverkningarna?

Det tycker jag sänder helt fel signaler.

Jag är glad att Du i alla fall kan diskutera biverkningar med Din doktor. Det finns många som inte tycker sig ha tid eller är intresserade av ämnet.

Det brukar gå bra så länge som man gör som doktorn "säger", mindre bra om man är av annan åsikt och dessutom kanske läst på, ja t.o.m. sökt information på Internet.
Men det här gäller inte enbart doktorer - det gäller all vårdpersonal.

Här ett exempel...

För en del år sedan drogades min 95-åriga pappa ned på ett äldreboende där han vistades en vecka för s.k. "avlastning" (enligt mig belastning).

Han kom hem som ett vrak och jag förstod på en gång att det handlade om drogning.

Förutom sina sedvanliga, ca 15 mediciner, hade han fått två stycken till - bromsmedicin för demens (Aricept) och starkaste form av psykofarmaka (=schizofrenimedicinen Mallorol).

Hans slentrianmässiga medicinering hade pågått år efter år utan att någon i vårdkedjan hade reagerat.

Ingen hade heller tänkt att något nytillkommet symptom kanske kunde vara en biverkan av någon medicin som hade tjänat ut sitt syfte. Nej, man skrev bara ut nästa medicin och utan ordentlig uppföljning.

Det finns många olika orsaker till att någon kan bli förvirrad - en viktig orsak är olika sjukdomar, många mediciner, hög ålder osv.

Det behöver inte vara Alzheimers!
Men det är enklast att sätta in nya mediciner.

Händelsen med min pappa råkade sammanfalla med att jag hade fått Internet-uppkoppling och kunde börja ta reda på saker.
Jag blev mycket upprörd över hur vissa människor behandlas.

Min pappas generation har inte haft samma möjligheter att ta reda på saker och det är vår plikt att hjälpa till - vi som finns runtomkring våra äldre.

Jag upptäckte att Aricept skulle ges med stor försiktighet vid 4-5 tillstånd, varav min pappa hade samtliga.

Mallorol var redan indragen i England eftersom den kunde ge allvarliga hjärtrytmrubbningar och plötslig hjärtdöd. I Sverige fick den fortsätta att säljas ett år till innan den drogs in under näst intill total tystnad.

Min mamma berättade om min "upptäckt" för distriktssköterskan i hemvården som svarade - hälsa Din dotter att man skall inte tro på det som står på Internet!

Jo doktorn menade att ju mer mediciner man äter desto mer biverkningar riskerade man att få. Om man försökte stå ut med sin smärta så fick man mindre biverkningar

T.ex. har jag själv nu efter att ha läst en artikel om biverkningar av värktabletter minskat konumtionen av en viss sort och också fått mindre värk.


Eländet med Apotekens utbyte av mediciner är jag fly förbannad på. Det har hänt att de bytt utan att ens fråga mig. Och när jag påpekar det så säger de att det är samma medicin. Rent ut sagt lögn för hjälpämnena skiljer från företag till företag och det är inte enstaka ämnen utan kan röra sig om ett tjugutal. Vad hjälper det då om den verksamma substansen är den samma. Det finns regler för hur man skall hantera detta men det missar man ofta på Apoteken. Jag säger därför ifrån direkt att vill de byta något så måste de fråga mig först. Jag bryr mig inte om om de blir sura, jag anser det vara naturlig service att fråga före utbyte.

När jag ändå ärinne på detta så funderar jag ofta på varför inte alla mediciner kan fås i burk i stället för dessa ibland mycket svåröppnade blisterförpackningar? Det finns ett bolag som särskilt märker ut sig där man nästan får ha dynamit för att få upp förpackningen och där det lilla pillret oftast faller i småbitar.

Jag skulle vilja komma i kontakt med någon som är intresserad av att driva dessa frågor om mediciner vidare.

Jag har själv bara fem mediciner och tycker det är jobbigt då man inte känner igen sin medicin til färg eller form för det varierar från företag till företag. Har haft medicinen i snart 8 år. Om medicnen byts varje gång så är risken även för en hyfsat klar människa att man tar fel. Och värre blir det väl då man blir än äldre.

Är det ingen som verkligen tar tag i dessa frågor? Vad säger politikerna inför valet? Förstår de vad det handlar om?

Alf Helin - tack för Ditt svar.

Vilken förståndig doktor som tänker i de banorna.

Du har helt rätt att utbytesmedicinerna har samma aktiva substans men kan skilja när det gäller bindemedel m.m. och det i sin tur kan göra att upptaget blir förändrat.

Eftersom Du haft hjärtinfarkt gissar jag att Du kanske står på någon kolesterolsänkande medicin, s.k. statiner, som t.ex. Simvastatin, Lipitor etc.

De gjorde min pappa, mamma och en mycket nära vän.
Det var rena tillfälligheterna som gjorde att jag upptäckte att det fanns andra åsikter än de gängse när det gäller Kolesterolhypotesen (se kommentar nr 1, böcker och www-adresser).

Hoppas att Du har möjlighet att läsa t.ex. Uffe Ravnskovs - Hur kolesterolmyten hålls vid liv.

Men det som gjort bestående intryck på mig är det lidande i form av biverkningar och läkmedelsutlösta "sjukdomar" som jag sett på nära håll och alla de patientberättelser som jag läst. De flesta från amerikanska sidor.

Här är några "symptom" som jag sett hos närstående:
huvudvärk, förändrad syn, förhöjt blodsocker, värk i olika delar av rörelseapparaten och som flyttar runt, muskelkramper och muskelsvaghet, yrsel, sömnsvårigheter, förändrad smak, sväljproblem, domningar, pirrningar, blixtrande smärtor - nervsmärtor, hårförlust, olika typer av utslag, irritation och påverkan på minnet.
Sist men inte minst ett slags onaturligt åldrande.

Detta kom inte som en blixt från en klar himmel utan utvecklades över flera år.

Gå gärna in på www.askapatient.com, skriv in Simvastatin t.ex. i sökrutan och läs berättelserna.

När jag ändå är inne på hjärtefrågor så såg jag i måndags i Dagens Nyheter (ekonomidelen) en liten notis om att Astra Zenecas blodtrycksmedicin Atacand (substansen Candesartan)nu är föremål för undersökning av FDA (i USA) för misstänkt cancerrisk.

Det påverkar väl aktiekursen och det var väl därför som den lilla notisen var i ekonomidelen. Det är sorgligt hur litet patienterna får veta!

Alf Helin

Är det ingen som vill ta tag i dessa frågor, undrar Du.
Det verkar inte så.

Det är för många myndigheter inblandade och man är rädd att trampa på varandras tår och dessutom vill man hålla sig väl med läkemedelsbolagen som ju står för viss del av "vidareutbildningen" av vårdpersonal genom föredrag, stipendier etc.

Det är brist på producentoberoende läkemedelsinformation både för vårdpersonal och allmänhet.

Enda sedan 2005, när jag upptäckte att min pappa drogats med medicin som redan var indragen (i England) på grund av allvarliga biverkningar, har jag upprörts över sakernas tillstånd.

Jag har gjort det jag kunnat för att berätta historier från verkliga livet.

Dåvarande äldreomsorgsministern Ylva Johansson fick ta del av mina erfarenheter.

Nuvarande Äldreomsorgsminister Maria Larsson fick bl.a. ta del av 3 månader ur min dagbok.

Det gällde en mycket kär vän och vad som pågick när det gällde hans s.k. vård och omsorg i hemmet, på korttidsboende, sjukhus och slutligen äldreboende.
Hon svarade att hon blev mörkrädd.

Jag såg att professor Sven Britton kandiderar till Riksdagen för Socialdemokraterna och han har tagit upp läkemedelsfrågor.

Även Folkpartiets Barbro Westerholm har varit engagerad.

Det är ovanligt att vårdpersonal reagerar så länge som de är kvar i tjänst. Några gör det efter pensionering.

Läkemedelsbehandlingarna styrs av de nationella riktlinjerna för olika diagnoser och de tar inte individuella hänsyn till kön, ålder, tillstånd, övriga mediciner och hemförhållanden.

Vården är också för fragmenterad och det saknas helhetsperspektiv och tid för eftertanke.

Det finns också några revisorer som har reagerat när det gäller läkemedelsfrågan. Många tänker förstås på kostnaderna - jag tänker också på dem - men framför allt tänker jag på allt lidande som dessa försummelser skapar.

Jag kan berätta en liten story om hur illa det kan bli med biverkningar. Min fru gick bort förra året i Alzheimer. Och innan hon kom in på ett hem 2007 så vårdade jag henne hemma. Jag hade varit anhörigvårdare några år och tjatat ständigt på kommunen att jag behövde mer avlastning. Och det slutade självklart med en katastrof.

Jag gick in i bäggen som det så vackert heter och var beredd att ta livet av mig. Men tog kontakt med demensteamet som kom hem och ordnade så jag fick komma till läkare omedelbart. Denna läkare fanns för äldrevården i denna kommun och han skrev ut så kallade lyckopiller eller som jag säger antideppmedicin. Som jag skulle slussa in och vänja mig vid under en viss period.

Skickades hem med denna medicin och fortsatte som anhörigvårdare. Efter någon eller ett par veckor så gick jag runt i liksom ett rus och märkte att den sexuella aktiviteten avtog helt. Funderade en del på det där och gick ut på nätet där jag läste vilka biverkningar min medicin hade. Doktorn hade inte nämnt något mer än att jag skulle vänja mig försiktigt och absolut inte upphöra helt då jag kommit upp i rekommenderad dos.

När jag upptäckte att man drogat och kemiskt kastrerat mig för att jag skulle fortsätta att gratis vårda min fru blev jag fly förbannad och slängde medicinen all världens väg.

Nästa gång min fru var på avlastningshem vägrade jag helt enkelt att hämta hem henne. Hon blev kvar och efter ett tag hade de en permanent plats men då såg jag till att hon kom till en annan kommun som bättre tar hand om sina äldre vårdbehövande.

Vad gäller läkemedel har jag inget emot att vi sparar på generika men jag förstår inte varför inte alla mediciner kan finnas i både burk och blister eller varför inte i Lös vikt som i USA?

På annan plats har jag uttryckt att det finns ett enkelt sätt att lösa sjukvårdens ålderdomliga datahantering. Journaler skickas idag som papperskopior mellan de olika vårdinstitutionerna. Det nya stället får antingen scanna in dokumentet eller lägga in det för hand. Det finns ej heller någon samordning mellan de olika institutionerna så om det florerar kraftig huvudvärk i en har inte de andra en aning om det.

Man skulle utan att integriteten sätts åt sidan kunna ha ett plastkort, typ bank, med ett chips där alla mina medicinska data, recept och annat som hör min sjukdom och medicinska bakgrund till kunde samlas. Men det skulle vara spärrat så att bara den som jag ger tillåtelse skulle få behörighet att se vad där står. Då skulle en läkare kunna se helheten i min behandling och hela dess historia. Kortet skulle jag självklart ha med mig vid varje besök och bara låta läkaren läsa och skriva i i sin terminal.

Är det någon mer än jag som vill driva dessa frågor så kontakta mig via min hemsida. http://www.alf-helin.se

Skrämmande om Alzheimers!

Igår visade SVT:s Aktuellt ett inslag om Alzheimer-forskning på Karolinska och det hävdades att det är viktigt att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt, helst långt innan man fått några symptom osv. så att man kan påbörja behandling.

Det hade varit intressant att veta vilka som betalar forskningen och om forskarna själva ”sitter på flera stolar”.

Mycket läkemedelsforskning görs/betalas av läkemedelsbolagen själva som också kan bestämma hur slutprodukten skall se ut.

Reportern undrade om detta inte kunde leda till felaktiga diagnoser – nej, det var ingen risk för nu för tiden fanns så bra utrustning – magnetröntgen, ryggmärgsprover m.m.

Jag tänkte genast på Gulli Johansson som väckte stor uppmärksamhet när hennes historia rullades upp i Uppdrag Granskning (september 200.

Gulli drabbades av något enstaka epilepsianfall och ställdes på medicin för det. Så småningom tyckte man att hon verkade förvirrad och hade dåligt minne varför hon fick genomgå en s.k. demensutredning.

Specialisten mfl kom fram till att hon led av Alzheimers och hon blev tvungen att flytta in på äldreboende där hon blev till ett kolli. Åren gick och till slut var personalen övertygad om att Gulli var döende varför doktorn satte ut hennes mediciner.

På tredje dagen ”vaknade” Gulli upp och bad för första gången, på mycket - mycket länge, att få ringa till sin dotter!

Sedan dess har man kunnat läsa/höra hennes historia på många ställen och jag förstår verkligen att hon vill varna andra.

I juni i år hade Dagens Nyheter och Expressen artiklar om Monica Holm. När hon var 58 år avled hennes pappa och efter det kände hon sig inte bra. Hon genomgick en s.k. demensutredning och fick då den felaktiga diagnosen Alzheimers och vaskulär demens och ställdes på s.k. ”bromsmediciner” mellan 2004 och 2007.
Mediciner – vars effekt –är omdiskuterad - men som kan ge många besvärliga biverkningar.

Efter fem år upptäcktes ”misstaget” vid Uppsala Universitetssjukhus.

Olika händelser i livet kan förstås påverka ens minne m.m. – men jag skulle inte bli förvånad om även Monica Holm stod på någon medicin som gav demensliknande symptom som biverkan!

Gulli Johansson, Yngve Gustafson m.m.

För den som vill läsa historien om Gulli Johansson rekommenderar jag att Du besöker sjukhuslakaren.se och skriver in Yngve Gustafson i sökrutan. Då skall artikeln om Gulli Johansson uppenbara sig.

Under den finns en kommentar – historien om A – som visar på många brister inom vården.

För övrigt är Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå Universitet min ”idol”.
Som han kämpat – år efter år – för att berätta om den myckna förskrivningen av läkemedel och vilka konsekvenser det kan leda till.

I en text framtagen av landstinget i Skåne (Polyfarmaci – vem?) säger Yngve Gustafsson så här: ”… När jag får in en patient på remiss för demensutredning är det så himla roligt när man ser att det står på läkemedel som innebär att jag kan byta ut medicinerna och bota patientens demenssjukdom…”

Han uppskattar att runt 90% av de äldre får för mycket mediciner.

Men jag vill tillägga - problemet gäller inte enbart de äldre!

Minnespåverkan, demensliknande symptom m.m.

Det blir allt vanligare att människor ställs på förebyggande medicinering och i allt lägre åldrar.

Det kan t.ex. handla om att man har för högt kolesterolvärde och ställs på statiner, t.ex. Simvastatin och Lipitor. Den här medicineringen är tänkt att fortgå resten av livet, vilket är mycket lönsamt för tillverkarna.

Frågan är vad som händer med patienterna på längre sikt och hur det i sin tur påverkar våra kostnader för vård och omsorg?

I Dalarna står var femte person över 55 år på statin-medicinering för att sänka höga blodfetter. De flesta har aldrig fått höra något om nytta/risk och biverkningar.

När det gäller biverkningar kan de komma snabbt – eller över flera år. Biverkningarna är likartade för alla statiner. Det kan bl.a. handla om minnespåverkan av olika typer. Även depression, irritation och trötthet förekommer.

Den amerikanske läkaren Duane Graveline har berättat om sina egna erfarenheter av TGA (Transient Global Amnesia) – en slags kortvarig (minuter/timmar) – övergående minnesförlust. Hans berättelse finns på hemsidan (se min första kommentar) och i hans böcker.

I andra fall kan det handla om svårigheter som att komma ihåg namn, hitta ord, svårigheter att lära sig något nytt, förstå vad man läser osv.

Googla ”Wonder Drug That Stole My Memory” och Du kommer att finna en artikel från Daily Telegraph (mars 2009). Under den finns 140 kommentarer.
Om Du tycker att det är besvärligt med engelskan kan Du få en datoröversättning genom att klicka på ordet ”Översätt” till höger om rubriken. Översättningen blir inte fulländad –men kanske bättre än ingenting.

Koll på läkemedel: Här finns ett samarbete mellan PRO och SPF (samt Apoteket Farmaci) vad gäller läkemedel och biverkningar. Extremfallet är Gulli, men mörkertalet är stort. Det är jag alldeles övertygad om efter att ha varit Anhörig till äldre i sju år med frekventa besök på olika äldreboenden.
http://www.kollpalakemedel.se/...medel.php

Det är väldigt viktigt att man själv sköter sina kontroller för det är ingen annan som kollar Dig. 2002 fick jag hjärtinfarkt och eftervård via först sjukuset och senare på min vårdcentral. En underbar läkare som hade fullständig koll på mig. En gång om året för kontroll och minskning av medicin då värdena var alltför bra.

För några år sedan flyttade jag därifrån och till en annan kommun där man kunde få kontroll om man bad om det. Ingen kallelse eller annat. Ingen som brydde sig.

I nuvarande kommun har jag avverkat två Vårdcentraler och har nu fått bra kontakt med den tredje. Har varit på kontroll och kan komma in på dagen akut eller efter tidsbeställning för en kontroll. Har börjat diskutera biverkningar och försöker byta ut medicinerna så gott det går. Är man inte nöjd med bemötandet på sin vårdcentral så skall man byta. Om inte annat för att visa att en viss vårdcentral inte är att lita på.

Både onödiga biverkningar och för mycket utskrivna mediciner hänger med all säkerhet ihop med att vårdcentralerna inte har tillgång fullt ut till ala våra journaler. Och vad jag vet har man ännu inte tillgång till Apotekets register över vilka medciner jag fått utskrivna och vilka recept jag har och vad jag hämtat ut. Skulle spara mycket pengar om man rationaliserade där.

Alf Helin,

Vilken typ av kontroller är det Du menar?

Många tror att hälsokontroller, inkl. mätning av kolesterolvärden etc., är någon slags garanti för att man inte skall drabbas av hjärtinfarkt, stroke etc. - men så är inte fallet.

Jag tror att man invaggas i en slags falsk trygghet.

Men de håller personalen och läkemedelsbolagen sysselsatta.

Visst är det bra att man är delaktig i sin vård och ser till att behandling följs upp och säger ifrån om något inte är som det ska.

Du skriver att Du ".. har börjat diskutera biverkningar och försöker byta ut medicinerna så gott det går.."

Fråga gärna hur långtidsbiverkningarna kan se ut och om det gjorts några långtids-studier på människor i Din ålder, med liknande problem och medicinering.
Fråga också om det finns några producent-obundna studier.

Sedan var det, det här med att byta ut mediciner.
Menar Du att Du inte tålde en viss medicin och doktorn skrev ut en annan ?

Det här fick mig att tänka på en dam som inte mådde bra på blodtrycksmedicinen Cozaar. Det berättade hon för sin doktor som genast sa, men då byter vi ut den mot en annan medicin, nämligen Atacand (de tillhör samma läkemedelsgrupp). Ubytet skedde bara för ett par veckor sedan.

Som jag berättat tidigare hade DN i måndags en kort notis om
Atacand.

Jag citerar:

"..Den amerikanska läkemedelsmyndigheten, FDA, har inlett en granskning av den potentiella cancerrisken med Astra Zenecas blodtrycksmedicin Atacand, rapporterar Bloomberg News. FDA:s granskning omfattar även Sanofi-Aventis Avapro och Mercks Cozaar. Granskningen startas efter en nyligen publicerad studie, som antyder en potentiell cancerrisk.." Slut citat

Läkemedelsregister, förskrivaransvar, läkemedelsgenomgångar m.m.


Många läkare har tillgång till Apotekets läkemedelsregister.
Det är inte på något sätt fulländat eftersom det saknar uppgifter om diagnos och vem som ordinerat läkemedlen.

Men man kan i alla fall se vilka läkemedel som patienten hämtat ut de senaste 15 månaderna. För det krävs att man frågar patienten om lov (finns andra regler om patienten själv inte kan ge sitt medgivande).

17 juni 2009 publicerade Dagens Medicin en artikel med rubriken ”Delade åsikter om ansvar för förskrivning” med anledning av en avhandling av Pia Bastholm Rahmner, beteendevetare vid Läkemedelscentrum i Stockholms Läns Landsting. Hon hade undersökt läkares förståelse för förskrivning.

När svaren analyserades framträdde fem olika synsätt.

1.Ansvaret har dumpats över mig
2.Tar bara ansvar för egna förskrivningen
3.Hela ansvaret själv
4.Delat ansvar med patienten
5.Patientens ansvar att informera

Det måste bli klara riktlinjer, läkare och annan vårdpersonal måste få mer och producentobunden utbildning om läkemedel. Man måste också få utbildning i hur man på korrekt sätt avslutar läkemedelsbehandlingar.

Några rader ur en artikel i PRO-tidningen (nr 7/08?) – Övervanvändning av läkemedel

”..Många läkare har inga problem med att lägga till läkemedel medan det verkar svårare att sätta ut ett preparat som någon annan ordinerat. Flera studier har också visat att många doktorer kan för lite om hur läkemedel påverkar äldre människor.

Under hela läkarutbildningen är det bara 2-4 timmar av undervisningen som handlar om geriatrisk farmakologi, säger Johan Fastbom…” slut citat

Det är inte meningen att någon – Apoteket Farmaci t.ex., skall komma i efterhand och tjäna pengar på att”städa upp” för att förskrivningen/uppföljningen inte sker på korrekt sätt.

Det måste bli ordning och reda från första läkarbesöket annars fylls det hela tiden på med nya över- och felmedicinerade patienter.

Läkarbesöken måste få ta mera tid och patienter och närstående måste visas empati och respekt oavsett om man väljer en viss behandling - eller väljer att avstå.

Patientföreningar som får mest pengar från läkemedelsbolag 2009
----------------------------------------------------------

Nedanstående uppgifter tagna från artikel i Dagens Nyheter (aug.? 2009)


Kronor

Reumatikerförbundet 3,985.277
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund 2,582.556
Astma- och allergiförbundet 1,328.596
Neurologiskt handikappades riksf. 1,270.500
Parkinsonförbundet 1,051.288
Bröstcancerföreningarnas riksorg. 1,010.090
Riskförbundet för mag- och tarmsjuka 1,007.325
Alzheimerföreningen i Sverige 950.000
Schizofreniförbundet 640.000
Svenska Glaukomförbundet 630.000

Uppgifterna är hämtade från LIF:s samarbetsdatabas enligt DN-artikeln.
LIF = Läkemedelsindustriföreningen

Fundera på vad ovanstående innebär.

Kloka ord av läkaren Bengt Järhult

Jag vill jag tipsa om ytterligare en bok - Läkemedelsanvändning & Patientnytta - egentligen studentlitteratur – men jag tror att många andra kan ha glädje av att läsa den.

De här raderna har den kloke läkaren Bengt Järhult skrivit i ett av bokens kapitel ( om läkemedelsbiverkningar m.m.)

”.. Men detta är endast toppen på ett isberg! Underrapporteringen, även av allvarliga reaktioner och dödsfall, är mycket stor och framför allt är vår kunskap och våra registreringssystem om negativa effekter otillräckliga. Den sanna långsiktiga balansen mellan nytta och skada i den dagliga läkemedelsförskrivningen är knappast känd. Det borde leda till ödmjukhet inför patienten som önskar hjälp med något problem - och än mer i professionens ambition att ge farmaka för att påverka olika riskmarkörer och riskfaktorer…” Slut citat

Tack Arne Melander!

Några rader ur förordet till Peter Rosts bok Sjuka Pengar.
Det är skrivet av Arne Melander, professor vid Lunds Universitet, leg. läkare, klinisk farmakolog, chef för stiftelsen NEPI.

Arne Melander skriver om bl.a. nyttan av läkemedel och sedan följer bl.a. dessa tankvärda rader:

”..Samtidigt finns emellertid många exempel på läkemedel med tveksam eller obefintlig praktisk nytta, och det finns även läkemedel som medfört större risker är nytta men som trots detta marknadsförts under lång tid med svåra skador och lidanden som följd. Detta liksom annan överanvändning av läkemedel, är negativa konsekvenser av kravet att maximera vinsten, vilket genererar excessiv marknadsföring och befrämjar ekonomiska oegentligheter..”

”Men industrin är inte ensam skyldig; som läkare och receptförskrivare har man ett medansvar eftersom man genom receptblocket styr försäljningen av läkemedel. Många läkare samverkar dessutom med industrin på olämpliga sätt. Delaktiga är även de journalister som kritiklöst haussar förmenta mirakelmediciner, och flera patientföreningar har också en kritiklös hållning till industrin. Även landstingen får ta på sig ett ansvar eftersom de inte bidrar till att deras anställda läkare får en tillfredställande producentoberoende utbildning rörande läkemedel och läkemedels korrekta användning. Sist men inte minst bör statsmakterna få en släng av sleven i det att man ser läkemedelsföretag som inkomstbringande skatteobjekt vilka bör behandlas med silkesvantar..” Slut citat

Vems ansvaret är att man kan få hur mycket som helst i princip av vilken medicin som helst bara man agerar på rätt sätt. Då ingen redovisning eller möjlighet finns att se min journal på andra vårdcentraler eller vårdinrättningar än den jag är listad på är det ju ganska lätt att lista sig på en ny och ljuga för den läkaren och kanske fejka symtom. Det vore hur lätt som helst för mig att få hjärtmedicin, värktabletter och antidepp då jag vet hur man är då man behöver det. Och tyvärr så är verkligheten inte så långt borta för folk döljer ofta det ena eller det andra. Och så finns det de som går till läkare efter läkare tills de får den medicin de vill ha.

Det är sällan en läkare talar om biverkningar eller ens vad medicinen är bra för. Då jag fick antideppmedicin skrev läkaren på receptet "Mot humöret". Varför inte tala klartext och varför förklarade han inte vilka biverkningar medicinen hade?

Jag menar att man måste vara mycket uppmärksam med hur man mår efter ett medicinbyte även om det bara gäller samma substans. Man kan vara allergisk mot hjälpämnena i den nya medicinen.

Jag menar att Apoteken byter ut den medicin som står på recpetet mot generika som är billigare och detta utan att fråga mig först. Köper Du via nätet får Du en fråga om Du vill betala mer för den Du vill ha eller om Du kan tänkas ta en annan. Jag vill uteslutande ha piller i burk för de där blisterförpackningarna är ibland hopplösa att öppna.

Genom kontroller med jämna mellanrum samtidigt som jag självär uppmärksam på min hälsa så kan jag hålla konsumtionen av mediciner nere. Jag har redan minskat ett par av dem. Jag försöker också att komma in i en bra rytm efter min stroke för drygt en månad sedan. Härom dagen vandrade jag en hel timme i sträck. Och det var länge sedan det gick så bra.

I grunden måste det vara jag som patient som vet hur jag mår och på läkares inrådan medicineras så jag mår bättre. En förutsättning är att läkaren vet vilka mediciner jag tar, läkaren vet vilka symtom jag har och också vet vilken behandling jag tidigare gått igenom. Det viktiga vid läkarbesöket är att man får den tid på sig som behövs. Inte som min sambo som sökte akut och inte han redogöra för allt innan läkaren sade: Din akuttid är ute nu! Hon kom av sig och gick därifrån utan hjälp.

En del av problemen har med personaltäthet och engagemang att göra. Men en del har med den dåliga tekniska underbyggnaden att göra. Bland annat som jag skrev tidigare ett datasystem som på stenåldern är under all kritik. Jag har pratat med chefsläkare, akutläkare och annan vårdpersonal som svär ve och förbannelse över att de saknar det viktiga övergripande verktyget. Allahar uttryckt förtjusning över mitt kort men då jag för upp det till de högre cheferna så syller de på att integriteten gör att det går inte att införa. De fattar inte att det är jag som patient som styr vilka data på kortet som får läsas och av vem.

Tidningen Veteranen når många äldre, dock når inte Internet alla. Kanske kan tidningen göra en del klipp? Så här gick det till på ett äldreboende för en gammal pappa.

Denna läkemedelscocktail är hämtad från några läkemedelslistor under en 3-årsperiod. Åren 2003-2006. Man testade det ena preparatet efter det andra:
Seloken Zoc, Plavix, Persantin, Aricept, Cipramil, Zoloft, Remeron, Heminevrin, Imovane, Zopiklon, Furadantin, Risperdal, Haldol, Buronil, Oxascand, Losec, Marziné, Novaluzid, Gaviscon, Laxoberal, Laktipex, Dimor, Movicol, Inolaxel, Lactulos, Alvedon, Propavan, Dexofen, Tradolan, Stilnoct, Klexane, Stesolid, Morfin, Heracillin, Trimetoprim och lite till.

Jag kallade detta för biverkningar av läkemedel, men äldrevården kallade det för sjukdom:
Andningssvårigheter, Svettningar, Aptitlöshet, Avföringsproblem, Agitation, Domningar, Fobier, Förlamningskänsla, Elektriska stötar, Illamående, Försämrat minne, Hasande gång, Huvudvärk, Hyperventilation, Känsla av att golvet gungar, Muntorrhet, Köldrysningar, Muskelvärk, Muskelsvaghet, Rädsla, Myrkrypningar, Overklighetskänsla, Ristningar, Darrningar, Sömnighet, Trötthet, Utmattning, Ångest, Skakningar, Svårigheter att svälja, Näsblod, Allergisk reaktion, Utslag, Eksem, Stelhet, Yrsel, Aggressivitet, Fallbenägenhet, Svårigheter att urinera m m.
Osv.

Kan bara instämma med anhörig till äldre. Min fru fick en stoppmedicin mot sin Alzheimer. Och fick bland annat dessa biverkningar. Oro, höjdrädd, skakningar, aggressioner, svettningar. Demensteamet ville inte att jag skulle bryta medicineringen, men jag gjorde det ändå. Och biverkningarna försvann efter någon dag. Inge info av varken läkare eller vårdpersonal om vilka biverkningar som kunde uppstå. Har hört någon säga att det vågar man inte nämna för då skulle alla få alla biverkningar.

Samspel till max mellan läkare, vårdare och den som vårdas är nummer ett i alla lägen. Som anhörigvårdare fick jag ingen info om vilka biverkningar som kunde tillstöta. Ej heler vad jg skulle vara uppmärksam på.

Hälsokosten vill också sälja receptfritt
Diklofenak m.m.

Stod och väntade på en buss utanför skyltfönstret till en hälsokostbutik. När jag vände mig om fick jag se - Nu säljer vi receptfria läkemedel!

Vilken sorglig utveckling.
Man är beredd att gör vad som helst för att tjäna pengar. Fattar man inte att människor tappar förtroendet.

Desto mer utspridd försäljning – desto mindre respekt för eventuella skadeverkningar.
Människor tror helt enkelt att det är ofarligt.

Det finns ingen myndighet som vill berätta att även receptfria läkemedel kan ge allvarliga - och ibland dödliga -biverkningar.

En substans som i flera års tid funnits på Läkemedelsverkets årliga sammanställning över läkemedel som kan förorsaka allvarliga biverkningar är den receptfria substansen Diklofenak (i Voltaren bl.a.)

Tillhör gruppen anti-inflammatoriska läkemedel. De kan alla förorsaka besvärliga biverkningar och interaktioner (hur läkemedel påverkar varandra).

I n t e r a k t i o n e r

En gång i tiden hade jag en närstående som stod på ca 15 mediciner. Av en händelse upptäckte jag att jag själv kunde gå in på en sida gjord av Stockholms Läns Landsting (för vårdpersonal) och skriva in alla medicinerna, antingen produktnamn eller substansnamn rakt igenom och sedan kom det upp en lista.

Jag tror att det var 9 interaktioner totalt varav en var av den allvarligaste sorten (D-interaktion) resterande 8 var olika typer av C-interaktioner.

För den som vill lära sig mer om interaktioner finns bättre förklaringar i Fass bl.a.

Man känner enbart till parvisa interaktioner (hur två läkemedel interagerar) och ibland inte ens det. Ändå tvekar man inte att skriva ut den ena medicinen efter den andra och många gånger utan korrekt uppföljning.

Läkartidningen hade förra våren en artikel med rubriken: "Risken för interaktioner ökar trots genomgångar". Det gällde en undersökning/uppföljning som Socialstyrelens tillsynsenhet i Jönköping hade gjort angående de äldsta patienternas läkemedelsbehandling.

Man konstaterade bl.a. att läkemedlen som kan ge upphov till C- respektive D-interaktioner hade ökat och att de vanligaste potentiella C-interaktionerna var:

Loopdiuretika i kombination med ACE-hämmare/digoxin/NSAID

Waran i kombination med paracetamol

Levaxin i kombination med kalkpreparat eller järnersättningspreparat

NSAID i kombination med ACE-hämmare eller betablockerare

Drygt en tredjedel av patienterna hade kombinationer av läkemedel som kan ge upphov till C-interaktioner.

Min anmärkningar:

Paracetamol ingår i Alvedon t.ex.

NSAID betyder Non-Steroid-Anti-Inflammatory Drugs

ACE-hämmare kan t.ex. ha substansnamn som enalapril, lisinopril och ramilpril.

Beta-blockerare kan t.ex. heta Seloken (vars substansnamn är Metoprolol).

M e t f o r m i n

en vanlig medicin vid typ 2-diabetes.
Såldes när den var ny under produktnamnet Glucophage.

Så här skriver ordf. i en av landets läkemedelskommittéer till sina läkarkollegor angående risken för laktatacidos (en allvarlig biverkan).

".. Det är viktigt att informera patienterna om att upphöra med behandlingen vid kräkningar och diarré eftersom
uttorkning leder till försämrad njurfunktion. Nytillkomna besvär med magsmärtor, kräkningar, muskelsmärtor, slöhet eller andningsbesvär kan vara tecken på laktatacidos och patienten ska omedelbart kontakta läkare. Balanserad skriftlig information för patienter om metformin finns på www.1177.se (tidigare sjukvårdsrådgivningen)... " Slut citat

Hur många patienter har fått den här varningen och vad menas med "balanserad information"?

Kan det möjligen betyda att man får en "tillrättalagd sanning" ?

Anhörig till Äldre,

vilken sorglig läsning.

Varför är det så få inom vården som går ut och protesterar över den här rent kriminella, slentrianmässiga medicineringen.

Min pappa råkde ut för något liknande.

För något år sedan sa i alla fall läkarstudenter vid Harvard ifrån.

De tyckte att läkemedelsbolagen hade fått alldeles för stort inflytande när det gällde deras utbildning bl.a. De efterlyste producentobunnden forskning/information.

När får vi se någon liknande protestaktion här i Sverige?

P a t i e n t s t ö d


Idag gick jag in på www.lakemedelsvarlden.se för att se om semesterperioden var över och om det fanns några nyheter.

Läkemedelsvärlden skall ge oberoende information men de tackar inte nej till att lägga ut reklam från olika läkemedelsbolag.

Såldes var det första jag såg en färgglad ruta om Patientstöd.

Misstänkte redan då vad det handlade om.

Ett stort läkemedelsbolag som börjar på P presenterade de nätsidor som de har tagit fram för "patientstöd".

Sidorna handlar bl.a. om alzheimer, ledvärk och artros, depression, kol, kolesterol, ett program som stöder rökare som vill sluta, ögoninformation, överaktiv blåsa, patientstödprogram för de som använder deras vanligaste produkter samt slutligen om potens.

Jag beslöt mig för att gå in på alzheimer-sidan och noterade några rubriker i registret.
Vad Du kan kräva som patient, var en rubrik.
Våra läkemedel,var en annan.

När jag klickade på den sistnämnda rubriken kom jag direkt till Fass-sidan för en omdiskuterad s.k. "bromsmedicin" för demens som börjar på A och slutar på T.

Det här tycker jag är ren och skär läkemedelsreklam. Visserligen vänder sig inte tidningen till allmänheten i första hand, men vem som helst kan gå in och läsa delar av tidningen och det gäller såväl allmänhet som vårdpersonal.

Det bästa man kan göra för sig själv och andra är att läsa på och inte tro på alla "sagor".

Förbisedda ögonbiverkningar m.m.

För ett tag sedan googlade jag ögonbiverkningar och hittade en intressant artikel som var publicerad i Sydsvenskan för snart tre år sedan - "Läkemedel kan ge effekter på ögonen".

Det är en intervju med ögonläkaren Vesna Ponjavic, Lund.
Hon säger bl.a. att hon tror tt det är bättre att patienterna rapporterar biverkningarna själva eftersom de biverkningsrapporter som läkarna skickar till Läkemedelsverket är för få och för dåligt utredda.

Tack för att Du, Vesna Ponjavic, berättar detta för allmänheten och att Sydsvenskan skrev om det.

Sedan dess har det alltså blivit verklighet - patienterna kan själva rapportera.

Nyligen skrev jag till Läkemedelsverket för att höra om allmänhetens rapporter var inkluderade under rubriken "Övriga" i den årliga sammanställningen över vilka som rapporterat.

Men så var inte fallet - de fanns inte med alls!?

Jag undrade också vilka mediciner som allmänheten hade rapporterat mest om och fick till svar att det var vacciner, statiner (t.ex. Lipitor, Simvastatin) och antidepressiva.

Har man någon gång sysslat med kemi så vet man att alla ingående ingredienser verkar med varandra. Det är detta jag protesterar kraftfullt mot då man på Apoteken säger att det är samma medicin som den utskrivna även om den kommer från ett annat företag. Ingen medicin är densamma då alla hjälpämnena, vilka kan vara ett tjugutal, skiljer sig åt till nästan hundra procent. Ingen har tydligen forskat i hur alla dessa hjälpämnen reagerar med varandra och hur de påverkar våra kroppar. Generika är säkert ekonomiskt bra, men hur mår patienten? Jag anser att man kan inte bortse från hjälpämnenas påverkan.

Inget vi stoppar i oss är helt utan biverkningar, tar man för mycket kan det vara rent av livsfarligt även om det är en sådan nödvändig sak som salt.

Läkaren Sven Britton skrev så här i Expressen för lite sen:
"Pillerläkarna gör äldre till zombier"
Citat:..."När jag nu efter tjugofem år som överläkare och professor återvänder till det dagliga arbetet på en vanlig sjukavdelning kan jag konstatera att det mesta har blivit bättre, men jag blir helt chockad av att se hur gamla människor drogas ned. "


Om inte länken fungerar så sök på hans namn och Expressen:
http://www.expressen.se/debatt/1.2044496/sven-britton-pillerlakarna-gor-aldre-till-zombies

S t a t i n – h i s t o r i e r

Tidigare har jag skrivit flera generella kommentarer om biverkningsrapportering interaktioner, läkemedelsförsäkring, läkemedelsbolag etc.

Nu tänker jag berätta en del statin-historier (statiner = kolesterolsänkande mediciner som t.ex. Simvastatin, Atorvastatin etc = namnen på de aktiva substanserna i Zocord respektive Lipitor).

Biverkningarna är likartade för samtliga statiner.
De kan uppträda på en gång – eller under många år.
Misstolkas inte sällan som andra sjukdomar (mer medicinering) eller avskrivs som ålderskrämpor.

Idag hittade jag en intressant och sorglig historia – ”Jag är förgiftad av Simvastatin”. Berättelsen på Newsmill är skriven av Lars Olenfeldt 2009-09-11. Läs den!
Det finns dessutom flera kommentarer.

Jag känner igen det mesta som han berättar eftersom jag hade tre nära och kära som alla stod på Simvastatin.

Jag har dessutom hört mängder av statin-historier och läst böcker om den s.k. ”Kolesterolhypotesen”.

”Motvallsböckerna”, d.v.s. de som ifrågasätter ”Kolesterolhypotesen” - får aldrig någon reklam men tack vare Internet upptäckte jag dem ändå – en efter en.
Se min första kommentar bok- och www-tips.

Nu hoppas jag att så många som möjligt berättar om ni misstänkt/misstänker eventuella biverkningar av statiner – eller andra – mediciner för att hjälpa andra.

Givetvis även berättar för Era doktorer samt rapporterar till Läkemedelsverket för att öka kunskapen.

Dam ca 65-70 år

Drabbades av lindrig stroke och kunde så småningom flytta hem till bostaden efter sjukhusbesök.

Hon ordinerades flera mediciner, varav Simvastatin var en.
Doktorn berättade inte om nytta/risk, biverkningar etc.

Hon var normalt en frågvis patient, men vid det här tillfället orkade hon inte.

Så småningom kände hon att medicinen påverkade hennes närminne och att det inte hade med stroken att göra. Därför ville hon avsluta Simvastatin-behandlingen.

Det berättade hon för distriktssköterskan i hemvården och bad henne framföra detta till doktorn på hälsocentralen. Hon vägrade.

Satte genast igång med skrämselpropaganda – Du kommer att få en stroke till, hamna i rullstol osv om Du inte fortsätter.

Hon tyckte till och med att vårdtagaren i fråga var för påstridig och sa – jag ordnar så Du får Sobril beroendeframkallande lugnande, s.k. bensodiazepiner).

Vilken tur att min bekant vågade/orkade säga ifrån på skarpen.

Den här typen av medicin är väldigt svårt att sluta med.
Ove Carlsson har berättat om det i sin bok ”Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Men för att återgå till Simvastatin-historien ....

Så småningom orkade min väninna besöka hälsocentralen och berättade då samma sak för doktorn som hon hade gjort för distriktssköterskan, dv.s. att hon ville sluta eftersom hon kände att hennes minne hade påverkats och att hon dessutom led av sömnsvårigheter och kramper i benen.

Reaktionen blev likartad.

Doktorn skrämde med förtida död etc.
Men min väninna stod på sig och bad honom skriva in i journalen att det var hennes eget beslut. Hon bad honom dessutom rapportera till Läkemedelsverket.

Han replikerade – men, varför skulle jag göra det?
Ingen annan har bett mig göra något sådant!

K a s k a d f ö r s k r i v n i n g
Delberättelse om A


En gång i tiden kände jag en ovanligt stark och pigg 55-åring. Han hade tränat mycket i sin ungdom och dessutom hade han ett fysiskt krävande arbete.
Han gjorde också långa promenader – i ur och skur – till sitt arbete.

Så fick han en liten hjärtinfarkt, men varken han eller jag hade insett hur viktigt det är att se på vården med kritiska ögon.

Det var på den tiden som det inte var så vanligt med Internet.

Därför litade vi på vad vårdpersonal på sjukhus och hälsocentral föreslog.

Efter hjärtinfarkten ordinerades diverse mediciner inkl. koleterolsänkaren Simvastatin.

Så småningom började A få värk än här än där och slutligen fick han tid hos reumatolog som ställde diagnosen RA (reumatisk artrit).

Idag betvivlar jag den diagnosen. Jag tror snarare att det var de första tecknen på biverkningar av Simvastatin.

Nu ordinerades A Prednisolon (kortison) och cellgift (Imurel) samt, förstås, diverse anti-inflammatoriska läkemedel som Naproxen mfl.

De hjälpte för stunden, men förskrevs slentrianmässigt, år efter år, utan några som helst diskussioner om eventuella risker.

Han ökade i vikt (förmodligen kortisonet) och för att förebygga Diabetes-2 ställdes han på Metformin och så fick han olika sorters vattendrivande.

Han fick hjärtflimmer och så var det dags för Waran – fortfarande var det aldrig någon som tänkte att det kanske skulle kunna vara biverkan av någon medicin som han inte längre behövde. Nej, det blev flera el-konverteringar som inte hjälpte och så ideliga medicinbyten förstås.

Ytterligare en hjärtinfarkt tillstötte (kunde bl.a. ha berott på den myckna medicineringen med s.k. NSAID (anti-inflammatoriska medicinerna – varav många säljs receptfritt numera).

Han fick utslag på benen.
Ytterligare mediciner.

Han gjorde många läkarbesök för yrsel.
Då fick han höra att det var halsryggen.
Han skulle gå till sjukgymnast etc.
Men han blev inte bättre - då var det nog åldern.

Han fick problem med ögonen.
Han fick gikt.

Ingen misstänkte läkemedelsbiverkan.

Han ordinerades Allopurinol för gikten och den fick han stå kvar på år efter år.
Detta trots att gikten hade gått över för länge, länge sedan.

Vid det laget hade jag fått Internet och börjat inse att det fanns tveksamheter.
Jag upptäckte bl.a. att cellgiftet Imurel helst inte skulle kombineras med Allopurinol varför jag skrev brev och undrade om detta verkligen var nödvändigt.

Doktorn svarade att det kunde nog stämma att A inte hade gikt längre, men tog man bort medicinen så var risken stor att A återigen skulle drabbas av gikt och därför var det väl bättre att fortsätta med medicineringen!

A:s korttidsminne och humör började svikta.
Det var mycket förvånande eftersom han hade haft ett fantastiskt minne.

Jag sa till honom att han måste berätta för doktorn och kräva en total läkemedelsgenomgång. Flera år senare såg jag i hans journal att han faktiskt hade berättat, men att det inte hade inneburit någon förändring av hans medicinarsenal.

Det fanns några s.k. stafettläkare inblandad i A:s historia, men i många år hade han en fast läkare på hälsocentralen som hade utsetts till spindel-i-nätet, men det hjälpte inte för han vågade inte ifrågasätta andras ordinationer utan förnyade bara recepten år efter år.

För att göra en lång - och mycket plågsam historia - kort.
A blev till en vandrande vålnad, undernärd, med förstörda muskler och med ständiga smärtor av olika slag.

Han kunde beskriva det som – det känns som jag har ett glödgat spett rakt igenom mina höfter.

Fötterna smärtar – det är som att gå på glödande kol.

Han hade kramper, svårt att sova, kliva upp från stol, gå i trappor, tappade saker, kände inte vad maten smakade och hade svårt att svälja, drabbades av tinnitus m.m. Ja, listan skulle kunna göras mycket, mycket längre.

Jag har ofta läst statin-berättelser där man beskriver hur man åldras i förtid och precis så var det för A också.

Jag kommer aldrig att glömma det lidande som den s.k. vården och omsorgen förorsakade honom genom denna medicinska ”vanvård”.

P.S. Många av de symptom som jag beskrivit ovan kan vara biverkningar av statiner. Tänk på det – och som sagt läs historien på Newsmill!

Hej Påläst anhörig!
Intressant att du tog upp om boken "Snärjd av vetenskap och beprövad erfarenhet" (Ove Carlsson). Den läste jag för flera år sedan. Jag hittade hans hemsida nu: http://hem.passagen.se/evoca/

Det är ju som sagt inte bara biverkningar när det gäller läkemedel, läkemedel är ju beroendeframkallande också. Det går inte att sluta!

Ett ganska vanligt läkemedel till äldre är Oxascand, beroendeframkallande(narkotiskt). Mot ångest, oro och sömnsvårigheter.

Apropå Newsmills - Jerzy Sarnecki är ju välbekant. Även han är anhörig till äldre. Han skriver en artikel om passiv dödshjälp. Intressant, läs den.

http://www.newsmill.se/node/4633#comment-27401

S i m v a s t a t i n

Så här berättar en dam från USA. Jag har översatt hennes historia.

Jag hade tagit 40 mg Simvastatin i mer än ett år då jag, förra sommaren, började få smärtor i vänstra höften, ländryggen och knäna.

Den 30 november 2009 hade den konstanta smärtan i min vänstra höft blivit så svår att jag funderade på att ringa efter ambulans.

Jag kunde inte gå, stå eller sitta utan extrem smärta.
Efter att ha tagit 8 värktabletter kunde jag krypande ta mig i säng.

Höftsmärtan fortsatte, men var inte lika kraftig. Så länge som jag satt var det okay, men så snart som jag behövde kliva upp, t.ex. på morgonen, kunde jag knappt gå på grund av den svåra smärtan i höft och ländrygg.

Min doktor rekommenderade slutligen sjukgymnastik och jag fick också göra tre röntgen, men man hittade inget anmärkningsvärt.

Nu började jag söka information själv och slutade med Simvastatin den 14 juli efter att ha läst om de besvärliga biverkningarna.

Efter en vecka hade praktiskt taget all smärta försvunnit. Jag har fortfarande litet känningar i ländryggen efter två veckors uppehåll, men höft- och knäsmärtan är helt borta och jag behöver inte ta några som helst smärtstillande medel.

Det finns ingen som helst tvekan om att mina smärtor var kopplade till Simvastatin-medicineringen.


(Min anm. Var försiktig med värktabletter. Rent livsfarligt att ta 8 st. Givetvis är det bäst om man kan sluta medicinering i samråd med läkare, men det kan vara svårt att få sådant "samtycke".)

Fas-Ut...är en handbok i hur man fasar ut läkemedel, sammanställd av Västerbottens läkemedelskommitté, den finns numer som FASUT2. Ingen av dem jag har frågat inom äldrevården kände till den. (Tips till webbredaktionen - skriv om den).

...Vinsterna är många med att försöka använda läkemedel enbart där dessa är till nytta. Olämplig behandling kan leda till försämrad livskvalitet, ökade behov av vård och omsorg, samt onödiga kostnader. I denna handbok har Läkemedelskommittén i Västerbotten samlat kunskap om utvärdering och förändring av de läkemedelsterapier som ofta används i den svenska sjukvården...

Jag tror jag glömde att klistra in länken till Fas-Ut.
http://www.fasut.nu/

Jag kan inte låta bli att kopiera in presentationen av författaren till handboken Fas-Ut (Claes Lundgren). Här är hans presentation:

Jag har arbetat som läkare sedan 1972 och är specialist i allmänmedicin. Sedan 10 år tillbaka arbetar jag med palliativ vård inom AHS-Viool i Skellefteå och dessförinnan 20 år som allmänläkare i två norrländska glesbygdsdistrikt. Jag har även provat på FN-tjänstgöring i Bosnien, samt två somrar som allmänläkare på västra Grönland.

Parallellt med mitt nuvarande arbete inom palliativ vård har jag engagerat mig i Läkemedelskommittén i Västerbotten. Jag ställs dagligen inför situationer där läkemedelsbehandlingar måste utvärderas och ifrågasättas hos den av sjukdom förändrade människan. Det kan också vara viktigt att skonsamt fasa ut läkemedel för att undvika utsättningsreaktioner. Palliativ vård innebär också att läkemedel kan fasas in med syftet att lindra smärta, illamående, förstoppning eller andra symtom.


Jag har länge förvånats över att gamla och skröpliga människor inte bara ordineras läkemedel som gör nytta, utan också belastas med mediciner som skadar och försämrar livssituationen. Jag är övertygad om att vi i vården på ett bättre sätt kan undvika dessa problem. Men för att klara detta måste vi ha kunskap om, erfarenhet av och modet att ifrågasätta behandlingar som inte längre tycks göra nytta.

Tack "Anhörig till äldre" för Dina tips.



W a r a n - P a r a c e t a m o l

För flera år sedan blev jag medlem i en inflytelserik, oberoende amerikansk konsumentorganisation som bl.a. ägnar sig åt läkemedelsfrågor - Public Citzen (www.worstpills.org).
Tyvärr finns ingen liknande organisation i Sverige.

Jag betalar cirka 15 dollar per år med VISA-kort på nätet. De mejlar varje månad nyhetsbrev om olika mediciner, biverkningar, interaktioner etc. - allt utifrån patientperspektiv.

Dessutom kan jag gå in hela deras register och söka information vilket jag haft nytta av.
På hemsidan finns även en del gratisinformation - men tyvärr är allt på engelska.

För något år sedan fick jag ett nyhetsbrev som handlade om kombinationen Waran (blodförtunnande) och paracetamol (aktiva substansen i Alvedon bl.a.).

De skrev att stod man på Waran och dessutom tog 16 eller 18 st Alvedon (500 mg) i veckan så ökade blödningsrisken 10 gånger.

Om jag inte missminner mig så stod en nära bekant på Waran tillsammans med 42 st utan att någon i hela vårdkedjan verkade bekymrad. Detta trots att personen tidigare hade drabbats av magblödningar!

För att det skall fungera måste man ha en läkare man har förtroende för och som man litar på. Läkaren måste bry sig och man skall få samma läkare varje gång.

Att komma till en Vårdcentral och träffa en ny läkare varje gång förstör kontinuiteten i behandlingen och själv blir man trött på att varje gång behöva berätta sin sjukdomshistoria.

Den läkare man har måste bry sig och direkt rapportera biverkningar. Och se min sjukdomsbild på allvar. Vid mitt senaste besök på sjukhuset varnade man mig inte ens att köra bil efter min stroke. Och jag vet flera gravt alzheimersjuka som borde fått körkortet indraget för länge sedan.

Läkarna säger sig inte ha tid att rapportera. Men har läkaren inte tid med att sköta sitt jobb får han/hon väl sluta.

Vi patienter måste gå ut och ställa högre krav på läkarna och vården. Det skall alltid finnas möjlighet på alla Vårdcentraler att få en och samma läkare då man går dit. Ett tips är att man byter Vårdcentral tills man får en som man gillar och där det fungerar. Det har min sambo och jag gjort och nu är vi nöjda!

Alf Helin skriver så här:

"..Läkarna säger sig inte ha tid att rapportera. Men har läkaren inte tid med att sköta sitt jobb får han/hon väl sluta.."

Det fick mig att komma ihåg ett möte med en läkare på en sjukhusavdelning.

Eftersom A (som jag berättat om tidigare) inte själv orkade berätta sin långa historia skrev jag ned den och bad sjuksköterskan läaa den samt lämna den vidare till behandlande läkare.

Jag bad henne också framföra att jag därefter ville ha ett samtal med honom. Det ordnades några dagar senare.

Doktor X bläddrade förstrött i en pärm. Det hade pågått en längre stund utan att han yttrat ett enda ord till mig.

Efter många om och men höjde han blicken och jag kunde fråga - har Du läst A:s historia, om inte kanske vi kan träffas senare.

Då tittade han på mig och sa - sådant har vi inte tid med här. Vi har bara 15 minuter för varje patient.

Varpå jag replikerade - men varför accepterar ni sådana arbetsförhållanden?

Läkarförbundet borde väl i alla fall protestera.

Det är, dessutom, en patientsäkerhetsfråga.

Han besvarade aldrig min fråga.

Visst skall vi ställa krav på vården och läkarna, men det ser väldigt olika ut beroende på om man bor på landet eller i staden. Vissa landsdelar är inte heller populära - glesbygd i Norrland t.ex.

Så det är inte alltid så lätt att byta läkare.

Dessutom kan läkarna diktera villkoren och vissa landsting är tvingade att acceptera om de skall få några läkare alls.

Således kan det på en hälsocentral finnas flera som arbetar deltid och sedan "stafettar" eller forskar åt läkemedelsbolag etc. resten av tiden.
Inte undra på att många patienter/anhöriga känner sig helt utelämnade.

S i m v a s t a t i n

(översättning från engelska)

Jag är sjuksköterska och har tagit Simvastatin I två månader.

Två veckor efter att jag börjat min medicinering fick jag kramper i benen nattetid. Jag trodde det berodde på att jag gick hela dagarna i mitt arbete (på akuten) och köpte två par nya skor.

Sedan GOOGLADE jag symptomen och blev chockad – flera av symptomen som tillkommit var i själva verket biverkningar - ringningar i öronen, mardrömmar, smärtor i benen varje dag – och så kramperna på nätterna. Det hjälpte inte ens att ta Alvedon.

I söndags kunde jag inte ta mig ur sängen.
Jag är vanligtvis pigg – kliver upp kl. 04 och är verksam hela dagen. Jag är inte lat.

Det kändes som jag hamnat i kvicksand, smärtor i händer, underarmar, axlar och rygg. Det gjorde till och med ont att hålla uppe huvudet.

Jag bokade tid hos doktorn dagen därpå och hon berättade att jag hade fått en medicinreaktion och att jag skulle sluta med Simvastatin. Hon ville ge mig en annan sort.

Jag vägrade eftersom jag hade gjort min egen ”forskning” på Internet och sett att alla statiner har likartade biverkningar.

Jag skall ta Q10, röra på mig och äta förståndigt.

Apropå det Alf Helin skrev här ovan - att man inte träffar samma läkare varje gång!

På gott och ont kan patienten själv välja såväl vårdcentral som läkare. På gott och ont kan läkaren också välja vårdcentral, att jobba på.

TV-programmet Uppdrag granskning granskade stafettläkarnas fördelaktiga ekonomiska villkor. Uppåt 200 000 kronor i månaden kunde det vara värt, betydligt mer än att vara fast anställd på en vårdcentral. Detta var s a s ett konsultarvode där allt ingår. Arbetsgivaren slipper alla arbetsgivaravgifter och allt som hör till en anställning.

Jag läste om detta i tidningen Smålandsposten:
http://smp.se/ledare/stafettlakare-springer-fran-sitt-ansvar(1491806).gm

På gott och ont kan nu även de äldre på institution välja läkare. Man är inte bara hänvisad till boendets läkare. Det är ingenting som vårdgivaren informerar om, men det finns att läsa i kommunala reglementen. Tja, vad ska man säga, ganska bra, men ganska svårt i praktiken, då det inte är så lätt att ta rullstolsburna äldre till egen vald vårdcentral och egen vald läkare. Men, jag tycker att man ska utnyttja den möjligheten, om man kan och vill välja själv.

Biverkningar förtigs – ECT mfl.

Jag har just sett Uppdrag Gransknings reprisering av ett tidigare program om så kallad ECT-behandling för depression. ECT (=electro convulsive treatment?). I folkmun kallas behandlingen för elchock.

Denna behandling har de senaste åren ökat dramatiskt och använts på alla lösare boliner, d.v.s. för diagnoser som den egentligen inte är avsedd för.

Patienterna har dessutom inte fått veta hela sanningen när det gäller biverkningar. Det handlar bl.a. om att man löper risk att få permanenta minnesskador.

SVT:s program går i repris:
Torsdag den 5 augusti
Lördag den 7 augusti
samt i SVT24 den 9 augusti

Jag hoppas att Du har möjlighet att se programmet.
Kom ihåg – mycket av det som nämns i programmet, t.ex. att patienterna inte får veta hela sanningen när det gäller biverkningar - också skulle kunna gälla många andra behandlingar tex. läkemedelsbehandlingar inom både vanlig sjukvård och psykiatri.

D e x t r o p r o p o x i f e n
dras bort från marknaden

Den 15 februari 2010 skrev Läkemedelsverket följande i skriften Läkemedelsnytt (vänder sig till läkare mfl):

”.. En utredning av den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har visat att dextropropoxifen har en begränsad effekt vid behandling av smärta och att kombinationspreparaten innehållande dextropropoxifen inte är bättre än rena paracetamolprodukter. Problemet är att även måttliga överdoser av dextropropoxifen kan vara dödliga. Såväl avsiktlig överdos som sådan som sker av misstag har tidigare uppmärksammats. I vissa länder har preparaten redan dragits in, i andra finns de kvar.
Dextropropoxifen har funnits på marknaden i omkring 40 år. Substansen har även ingått i kombinationspreparat, oftast med paracetamol..”

Längre ned i texten står följande:

”.. Den europeiska kommissionen har nu beslutat att alla produkter med dextropropoxifen ska dras bort från marknaden under en 15-månadersperiod. I Sverige kommer produkterna att försvinna från marknaden i mars 2011.
Förskrivande läkare uppmanas att successivt föra över patienter som behandlas med dextropropoxifen till andra behandlingsalternativ. Nyinsättning av läkemedlen rekommenderas inte.
Patienter som behandlas med dextropropoxifen bör i samband med nästa kontakt med sjukvården diskutera alternativ behandling.. ” Slut citat

Dextropropoxifen säljs bl.a. under namnet Dexofen och riskerna har varit kända i många år, bl.a. gjorde ett forskarpar en rapport åt Folkhälsoinstitutet, men den rönte ingen uppmärksamhet. Forskarna har emellertid lagt ut sina åsikter på nätet för att varna allmänheten.

Varför skrivs/hörs inget om detta i media?

L i p i t o r

Översättning av patientberättelse från USA

Efter att ha tagit Lipitor i 5 år började jag att få värk dagligen i knän, axlar och armbågar när jag rörde mig. Jag rapporterade dessa symptom till min doktor och hon tog olika prover gällande reumatisk artrit, artros, Lupus och andra autoimmuna sjukdomar. Proverna var helt normala.

Hon sa inget om att symptomen kanske skulle kunna vara biverkningar av Lipitor men jag hade själv läst om detta.

Jag berättade för henne att jag tänkte sluta med Lipitor ett tag för att se om min ledvärk skulle minska.

Efter cirka 2 veckor började jag märka att jag hade mindre värk.

Nu 4 månader senare är värken i knäna borta och armbågarna är mycket bättre.

Under samma tidsperiod har mina astmasymptom blivit värre så jag blev tvungen att boka tid hos en lungläkare och har ordinerats Advair, Singulair, Albuterol och använder även en Ventolin-inhalator ibland.

Av en del patientberättelser som jag läst framgår att det kan finnas ett samband mellan Lipitor och astma. I mitt fall var det så att symptomen visade sig efter att jag hade slutat med Lipitor.

-------------------------------------------------------------

Min anm.

För den som vill veta mer om statinernas biverkningar, inkl. påverkan på lungorna, finns en bra artikel på www.thincs.org + news.

Långt ned på sidan finns rubriken – Essays on our health. – av Stephanie Seneff.
Klicka på rubriken och leta Dig fram till statin-artikeln Statins and Myoglobin: How Muscle Pain and Weakness Progress to Heart, Lung, and Kidney Fa….

En läsvärd och tänkvärd bok:
"Antonovsky inte Maslow" - för en salutogen omsorg och vård, skriven av Peter Westlund o Arne Sjöberg.

Citat:
...Det bedrivs idag experiment med allvarliga konsekvenser som berör de äldres läkemedel, slutenvård och sociala överlevnad...

Början av ett kapitel: Läkemedelsexperimentet:
ÅR 1990 FANNS uppskattningsvis 2900 olika läkemedel att tillgå för ordinationer i vårt land. 13 år senare har antalet mer än fördubblats till cirka 6000 och ökningen fortsätter...

...Den andel av befolkningen som är äldre än 65 år konsumerar 50 procent av alla förskrivna läkemedel...

...År 2000 konsumerade äldre i särskilda boenden i genomsnitt nästan åtta olika läkemedel...

B i v e r k n i n g a r b l i r v a l f r å g a

Svenska Dagbladet publicerade den 4 augusti flera artiklar angående biverkningar m.m. Samtliga skrivna av Inger Atterstam.

Här några citat ur en artikel (om Du vill läsa resten - googla ovanstående rubrik).

"..Kostnaderna för att ta hand om biverkningarna av läkemedel uppgår till sådär 25-30 miljarder kronor varje år.

Var tredje patient på akutmottagningarna är där på grund av läkemedelsbiverkningar. 3000 dör varje år av detta. Biverkningarna är den enskilt vanligaste orsaken till akutinläggningar på sjukhus, särskilt bland äldre.

Alltför få har brytt sig. Alltför litet har gjorts, konstaterar professor Ulf Bergman, klinisk farmakolog vid Karolinska i Huddinge, envis kämpe för denna fråga.." Slut citat

S e r o q u e l

Idag publicerade Dagens Medicin följande rader:

"..Astra Zeneca har gått med på att betala mångmiljonbelopp till 5 500 personer i USA som begärt skadestånd relaterade till det antipsykotiska läkemedlet Seroquel.."

"..Totalt har omkring 22 000 personer i USA stämt Astra Zeneca med anledning av biverkningar av Seroquel.."

Det handlar om att patienterna fått diabetes, en välkänd biverkan av många antipsykotiska mediciner t.ex. Risperdal och Zyprexa.

Patienternas hormonsystem påverkas och de lägger på sig kilo efter kilo, men då finns det läkare som tycker att de skall fortsätta med medicinen och dessutom ta förebyggande medicinering av statiner och olika diabetes-mediciner.

Jag känner en mamma som, förgäves, kämpat för att hennes vuxna dotter skall slippa den här typen av medicinering eftersom hon bl.a. riskerar, stroke, diabetes och hjärt-och kärlsjukdom. Ansvarig läkare slår bara ifrån sig!

I varje landsting finns minst en Läkemedelskommitté:
http://www.skl.se/web/Lakemedelskommitteerna.aspx

Läkemedelskommittéerna skall genom rekommendationer till hälso- och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom landstinget.

Kloka listan har alla hört talas om, och sett. Samma diagnos och samma preparat över hela Sverige!
http://www.janusinfo.se/klokalistan/external/baselist.asp

Diagnoser: Lätt dement, Högt blodtryck, Höga blodfetter, Deprimerad, Sömnsvårigheter osv. Det är bara att slå upp i Kloka listan!

Vad gäller biverkningar så är jag i vissa fall beredd att stå ut med ett visst antal biverkningar. Det finns tillfällen då jag för att kunna njuta av bra sex godtar huvudvärk, svettningar och övergående synrubbningar.

Samma sak är det med andra mediciner i vissa fall måste man acceptera vissa enstaka biverkningar för att man skall må någorlunda. Det är en balansgång.

Att äta mediciner helt utan biverkningar tror jag inte är möjligt i alla lägen. Men det är alltid viktigt att doktorn redovisar för Dig vilka riskerna är, att Du själv läser på packsedeln och i Fass om medicinen.

Alf Helin!
Om det är Viagra du syftar på så måste dina biverkningar kompletteras med följande risker, enligt Fass:

En mycket vanlig biverkning är huvudvärk.

Vanliga biverkningar: ansiktsrodnad, matsmältningsproblem, effekter på synen (inklusive förändrat färgseende, ljuskänslighet, dimsyn eller minskad synskärpa), nästäppa och yrsel.

Mindre vanliga biverkningar: kräkningar, hudutslag, blödning i bakre delen av ögat, ögonirritation, blodsprängda ögon/rödögdhet, ögonsmärtor, dubbelseende, onormal känsla i ögat, oregelbundna eller snabba hjärtslag, muskelsmärta, sömnighet, minskad känsel, svindel, öronringningar, illamående, muntorrhet, bröstsmärtor och trötthetskänsla.

Sällsynta biverkningar: högt blodtryck, lågt blodtryck, svimning, stroke, näsblod och plötslig nedsättning eller förlust av hörsel.

Ytterligare biverkningar som rapporterats efter introduktionen på marknaden är hjärtklappning, bröstsmärtor, plötsligt dödsfall, hjärtattack eller temporärt minskat blodflöde till delar av hjärnan. De flesta av dessa män, men inte alla, hade hjärtbesvär innan de tog denna medicin. Det är omöjligt att säga om dessa händelser berodde på VIAGRA. Fall av konvulsioner eller kramper och allvarliga hudreaktioner som kännetecknas av utslag, blåsbildning, fjällning av huden samt smärta vilket kräver omedelbar läkarvård har också rapporterats.

Mer info från Fass, om Viagra, som vänder sig till patienter:
(Klicka på det röda utropstecknet till höger upptill)

Ytterligare biverkningar som rapporterats efter introduktionen på marknaden: Allvarliga hudreaktioner som kännetecknas av utslag, blåsbildning, fjällning av huden samt smärta vilket kräver omedelbar läkarvård.

Dagens Apotek är Dagens Medicins satsning med fokus på läkemedelsfrågor och den nya apoteksmarknaden.

Detta låter otäckt:
..."Varningar om hörselbiverkningar från Viagra verkar vara berättigade. Dubbelt så många drabbades av hörselbortfall av dem som tog läkemedlet."...

..."För de andra två PDE-5-hämmarna Cialis (tadalafil) och Levitra (vardenafil) var också antalet fall av hörselnedsättning ökat, men för dessa läkemedel var skillnaden inte statistiskt signifikant.

En möjlig förklaring som diskuterats till varför potensmedel skulle påverka hörseln är att dessa ökar blodtillförseln till vissa vävnader och att det skulle gälla även örat. Den ökade blodtillförslen skulle, enligt den teorin, kunna skada vävnader i örat"...

http://www.dagensmedicin.se/dagensapotek/nyheter/2010/05/20/man-som-at-viagra-hade-oft/

Varning alltså

Jag repeterar en del av kommentaren som jag skrev den 17 juli 2010.

".. Pfizer varnas av FDA för usel rapportering av biverkningar.." (FDA = amerikanska läkemedelsverket)

Det gällde bl.a. Viagra, Lipitor och Lyrica!

Jag vill förtydliga mig lite ang ett rött utropstecken.
Det är alltså på Fass Internet, www.fass.se, som det finns ett rött utropstecken på den digitala bipacksedeln, vilket betyder att förändring skett sedan bipacksedeln skrevs och därmed inte finns i förpackningen.

För flera år sedan så minns jag att man fick en liten folder när man hämtade ut receptbelagd medicin! Aldrig numer! Bipacksedeln i förpackningen går knappt att läsa, inte ens med glasögon+förstoringsglas!

Mitt syfte var att visa att man ibland kan tvingas acceptera vissa biverkningar och det hade varit intressant om Ni diskuterat det i stället för alla biverkningar man riskerar få. I det här fallet ansåg jag det räckte med att räkna upp de biverkningar jag accepterar för att få ett bra sexliv. Vad andra får eller riskerar få för biverkningar var ointressant just då. Likaså ansåg jag det vara oväsentligt vilken medicin jag tog för det finns ju flera stycken som ger likartade biverkningar och biverkningarna skiljer sig från gång till gång och också i styrka beroende på dos och andra yttre parametrar.

Så för att få en dräglig levnadsnivå till vilken ett bra sexliv kan räknas så måste jag stå ut med vissa temporära biverkningar. Och jag kan bara prata för mig själv, inte för vad alla andra kan få för biverkningar, det får de själva ta reda på.

Samma sak är det med hjärtmedicin där jag måste räkna med en något försämrad potens som en av biverkningarna, men det jämnar ut sig då ökad hårväxt på skulten också är en biverkan av medicinen. Så hade jag inte tagit medicinerna hade jag varit flintis med bibehållen potens! Jag tycker jag har hittat en bra balans och är nöjd.

Om Du söker på Fass om salt hittar Du ingenting men tar man för mycket kan ma dö. Samma sak är det med det mesta, så ock med medicinerna som knappast någon gång är helt utan biverknigar. Det viktiga är att läkarna diskuterar det här med patienten och att patienten med förstånd läser bipacksedel och noga ser vad det blir för förändringar i sin kropp.

Vi måste inse att det finns en viss risk med att ta medicin så bara för att risken för biverkningar finns sall man inte avstå från att ta medicin. Man slutar inte köra bil trots de där stora riskerna att bli skadad eller ihjälkörd.