|
2010-01-28 06:51 |
Foto: Björn Olsson
Mat som lagas på plats, flärd- och bowlingkvällar, genomtänkta nybyggen, och ett kommuncentrum där all samhällsservice samlats under ett tak. I Götene, Sveriges seniorvänligaste kommun, ska det vara enkelt att bli gammal.
Göran Arwidsson, SPF-föreningens ordförande, har lovat att visa allt som gör kommunen på Skaraslätten så god för äldre. Han rattar bilen raka vägen till Äldrecentrum. Det figurerade i Veteranens spalter i somras som Framtidens äldreboene. Det är mycket mer än så.
Husets hjärta är Kafé Helena. Vid bordet i hörnet tar ett gäng SPFare en fika efter stavgången. Ingen av dem bor här, men det är kommunens uttalade önskan att alla Götenes äldre känna sig hemma. Pigga pensionärer sprider en frisk fläkt genom korridorerna och förhoppningsvis ända in i de gamlas lägenheter.
Dataspel och jungfrubröst
Barbro Hallberg är ansvarig för äldrevårdens mobila team, som ska aktivera bortom det gamla vanliga (allsång och gudstjänster) och utanför äldreomsorgens lokaler (till missionshus och sockenstugor). Mobila teamets meritlista är lång: dataspel, choklad- och glöggprovning, besök av hunduppfödare med valpar, bowling, filmkväll med popcorn och jungfrubröst.
– Efter filmkvällen hörde anhöriga av sig och undrade var man kunde köpa biljetter. Deras gamla hade varit så stolta och velat bjuda med dem nästa gång! säger Barbro Hallberg.
 Lunchtid närmar sig. Vid köksön mitt i det stora sällskapsrummet på en av avdelningarna står Anette Arwidsson, i nätmössa och förkläde och steker falukorv med löksås. Här lagas all mat på avdelningarna, undersköterskor och vårdbiträden turas om att vara kock. Ibland rycker de gamla också in:
– Jajemen, efter förmåga och intresse. Dagmar därborta är till exempel expert på att skala potatis, säger Anette Arwidsson.
Dagmar Jonsson trivs här ute i storrummet:
– Det har jag gjort sedan första stund. Förr bodde jag ensam i en liten stuga. Här är så trivsamt med umgänge och god mat.
Inga låsta dörrar
Vi skyndar vidare genom Äldrecentrum, primärvårdsmottagning, bibliotek med memoryspel av olika svårighetsgrad, demensboendet utan låsta dörrar och med färgsättning som hjälper de gamla med orienteringen.
Musikterapeuten Ursula H Strömer kikar ut från sitt kontor. Med enkla musikinstrument och sånger övervinner hon fysiska och psykiska hinder för kommunikation. Att kunna uttrycka sig är en trygghet, förklarar hon, och musiken i sig kan vara sällsynt trösterik.
Mitt emot Ursulas kontor ligger ett rum Barbro Hallberg är lite extra mallig över:
– Vi har faktiskt ett litet spa, med bubbelbadkar och bänk för taktil massage. Hit kan också anhörigvårdare komma för en subventionerad penning, för att må gött!
Inga konflikter
Tillbaka i Kafé Helena. Göran Arwidsson skiner upp: PROare!
– Äh, inte är det väl något särskilt med Götene. Det skulle ju betyda att vi tyckte som du, muttrar en av männen. Det skälmska leendet ger annan innebörd åt orden.
PRO-basen Harrieth Borg Svensson får en vänskaplig arm över axlarna. De är sekreterare och ordförande i kommunala pensionärsrådet och sätter dagordningen.
– Vi har aldrig några konflikter, båda tycker att kommunen ordnar det så väl att vi inte har några anmärkningar, menar Göran Arwidsson.
Åke Svensson, vid ett av borden, nickar. Under hans 42 år som förtroendeman har inte en enda politisk konflikt blossat upp, vad han kan minnas. Då har man råd att testa och lyssna.
Kommunalrådet Bo Bergsten (KD), individnämndens ordförande Grethe Bertilsson (M) och vård- och omsorgschefen Sven-Ove Andersson slår sig ner på de röda stolarna i Kafé Helena. Göran Arwidsson berömmer hur kommunledningen lyssnar på synpunkter och tar åt sig.
– Vi har fått ta emot många ifrågasättanden. Det har gjort oss än mer pålästa, fått oss att tänka ett varv till, tror Sven-Ove Andersson.
Varför är det så bra i just Götene?
– Vi har gott om pengar, viskar Göran Arwidsson med en blinkning mot kommunalpamparna.
– Jodå, vi har rätt hygglig ekonomi, är sparsamma. Vi träter inte om vi inte måste. Det ska man vara ödmjuk inför, för det har byggts upp under många år här i Götene, säger Bo Bergsten.
Hitta eldsjälarna
Sven-Ove Andersson invänder en smula. Man driver äldreomsorg till kostnader som ligger ungefär fem procent under standarden i Sverige.
– Man måste få varje medarbetare att bry sig, att tycka att det är värt att anstränga sig. Man ska ta vara på personalen och hitta eldsjälarna, betonar han.
– Vi vill bli bedömda efter hur vi tar hand om våra äldre. Kan vi den biten, då har man själva grunden i samhället, säger Bo Bergsten. Vi får oftast höra, att detta blir väl bara dyrt i längden. Men det finns inga belägg för det. Det är en god affär att ta väl hand om sina äldre.
– Det är inte en liten grupp som arbetar inom äldreomsorgen. Om de känner sig stolta, att det är roligt att arbeta, är det en stor vinst, lägger Grethe Bertilsson till.
Långt innan Äldrecentrum fanns, stod ett annat föregångsprojekt i blickfånget: Centrumhuset.
– Oj, vad det fick skäll när det byggdes för 30 år sedan. Man tyckte att det var för påkostat för lilla Götene. Nu ser man hur framsynt det var, menar Göran Arwidsson. Han leder med långa kliv vägen uppför rampen till Centrumhuset. Skyltarna meddelar att här finns bibliotek, apotek, försäkringskassa, vårdcentral, medborgarkotor, allt med korta avstånd och tak över.
Här visas dagbio, med seniorer i åtanke. Dessvärre har gymnastikrummet fått ge plats åt Arbetsförmedlingen, konstaterar Gun Lindholm, som läser tidningen i Centrumhusets stora hall. Ingen människa har väl råd att träna på de snofsiga proffsgym som nu finns, menar hon.
Samtal och skratt
Från Centrumhuset har man utsikt tvärs över torget bort till Melonen, en annan träffpunkt för Göteneseniorer.
Måndagar är det handarbetsträff. Redan ut på gatan hör man upprymda samtal och skratt.
– Det finns mycket att göra. Och vi ställer ju upp och kommer när de ordnar något. Det måste man ju göra, för att visa oss tacksamma. Vi är nog inte så ensamma här i Götene, menar Walborg Andersson.
– Ni skulle ha hört vad vi skrattade innan ni kom, myser Lena Gustafsson.
Tiden är obevekligt ute. Snart går tåget hem igen. Göran Arwidsson tar de sista minuterna i akt och pekar ut några byggen: centrala, handikappvänliga lägenheter med just äldre i åtanke.
Du nämnde tidigare att din dotter haft svårt att hitta en lägenhet. Satsas det för mycket på äldre?
– Nja, nej, det var nog hon som missade chansen.
Medan vinterskymningen lägger sig lämnar vi Skaraslätten. På tåget, när alla informationsfoldrar ligger utspridda över bordet, lyfter sig några återkommande ord ur bokstavsmassan: mötesplats, idéer, samverkan, frivilliga, föreningar, fantasi...
Och kanske är det just i detta framgången ligger. Samhället är alltid större än de rent kommunala åtagandena. När man lyckas få alla, kommunpampar och vanliga dödliga, att se vad allt ändå handlar om, vårt gemensamma ansvar för våra gemensamma behov, ja, då skapas ett gott samhällsklimat. I Götene tycks man ha hittat detta – inte bara för seniorer.
Text: Maria Wiberg
 |
|
NYTT NUMMER AV VETERANEN
Veteranen nr 5 är ute nu
LÄSARNAS BARNBARN
Här finns bilder på våra yngsta.
Foto: Lennart Persson
|
